Att galnas i dårskap

Jag lyckades inte att fylla dom mänskliga kraven
Jag står med ena foten i dödens gap och andra i graven
Lider vansinne - bortom tid och rum
På grund av felet i mitt kranium är jag aningen skum

Dreglet bubblar fram ur mungipan - hänger ner i skägget
Slem strängar tränger fram som vitan från ägget
Jag har beteendesymptom - ett konstant skitzo leende
Och en bister uppsyn som hårt präglar mitt utseende

Som att en bomb tickar bakom mina tomma blickar
Slickar mina käkar – Skakar - nickar - varje tick förvärrar mitt skick
Tills min andhämtning blir tung - Tills jag frustar och flämtar
Hör hur bombens tickande klocka klämtar

I mitt trasiga inre rasar och brinner det
Ett hat - en törst - ett vansinnes lust
Att knasa och vinner det - krasar minne samt försvinner vett
Och titt som tätt återfinner jag det dränkt i skit och svett

Mitt psyke har slutit pakt
För att genomföra kroppslig och själslig slakt
.....

Jag sliter slamsor ur armarna - stycken av kött
För att jag älskar att se benet skina vitt bland allt rött
Som att ett något ondskefullt tumult har krupit upp och dött i mig
För jag tror jag fipplar med nån bra pryl som ska va till nån grej

Fråga inte mig för jag har inte en aning
Jag föräder mig själv helt utan förvarning
Det är utfört i ögonblickets ingivelse
Hahaha...Jag skiter i konsekvenserna

När jag utför dessa dåd råder minnesförlust
Och bara piller och sprutor kan dämpa min törst
Anti-psykotiska och Psykotropiska droger
Golvet gungar som vågor och väggar står i lågor

Jag hallucinerar i plågor i en madrasserad cell
Där jag stirrar på en vit vägg från morgon till kväll
Det enda alternativet till livet är Dödens gap
Men jag tror gudarna vet varför jag galnas i dårskap...


Att galnas i dårskap - att skapa sig råknas
Förmå att va ett as och vakna som ett ras
Att galnas i dårskap - att va hatad och ur fas
Och ändå tycka att livet är kalas
Det är att galnas i dårskap


Jag vaknar till skriken - Gråten och dom galna skratten
Som på droger falnade som ringar på vatten
Från paviljonen ekar den skrikande sången
Batongslag samt skötarnas hetsiga jargong men

Deras ord är min lag - Att jag ler är det ända dom ser
Men inombords är leendet vänt upp och ner
Att hålla käften lär man sig att uppskatta - Jag såg dom hånskratta
När dom lärde mig att fatta genom fixering mot en platta

"Järnstolen" - "Fjättring" - "Shangshen" är för förbättring
Jag fick förhindrad sömn i exkrementer kedjad med kätting
Strax därpå stacks jag med nå slags små nålar
Målet var att Vomera ut ondskan i små stål kar

2 dar fick jag stå kvar utan föda
Tankar var svarta - Syner var röda
Med trasig luftstrupe och Bristningar i en lunga
Blev jag tvångsmatad med saltlösningar - det blödde om min tunga

Injicerad med toxiner – sed enligt renad
Med en gravt infekterad rostig sax blev jag kastrerad
Lobotomerad med en bristfällig vevborr av nån sort
Det rykte i mitt skallben - Mitt ansikte blev blått

Klar nitlott men jag är inte så kräsen
Jag låter dom tro att dom kan hela mitt smittade väsen
Och all denna tortyr har gjort mig så yr
Att jag aldrig kommer undan när jag flyr

Dom får stå ut med att man till slut vill slå sig ut och bara kuta
Och njuta tills skötaren hinner ikapp med sin spruta
Idag var en sån dag - Nu tar jag en paus
från mitt vardagliga virrvarr av förvirring och kaos

Jag knöt i all hast ihop mitt lakan med mitt överkast
Skulle klättra 6 våningar men knuten brast
Och jag sköt likt en kanonkula mot kullerstenen
Landa med en kot-kross och bröt båda benen

Det slafsa och knaka när mina ben bröts tillbaka
Kunde inte stå rak (hahaha) - Mina ben bara skaka
Jag skratta så högt att skötarna vakna
Dom insåg rätt snabbt vem det var dom sakna

Sen blev jag släpad tillbaka i höstens oväder
Med exkrementfylld blöja och tvångströja som kläder
Jag har valt min sida och det känns som ett kap
Jag älskar vad man får genomlida när man galnas i dårskap


Att galnas i dårskap - att skapa sig råknas
Förmå att va ett as och vakna som ett ras
Att galnas i dårskap - att va hatad och ur fas
Och ändå tycka att livet är kalas
Det är att galnas i dårskap